En ny pusselbit ✨

Min resa från utmattning till balans – sjätte delen i en personlig serie om att hitta en ny väg framåt.



Med sakta steg gick det framåt. Jag började klara av små saker som tidigare varit helt omöjliga. 

📚 Att läsa gick bättre, även om jag ofta fick pausa och ibland börja om. 

🛒 Att handla… det var fortsatt en mardröm. 

Inte bara ljuden och ljusen i butiken, utan att jag helt enkelt glömde vad jag skulle ha. Om någon bad mig handla något på vägen hem kunde paniken växa.

"Åh nej… hur ska jag komma ihåg det här?" 

Även om jag rabblade för mig själv vad jag skulle ha så kunde det bara vara borta så fort jag klev in i affären. 🤯 Men då och då lyckades jag 😃


Jag var fortfarande extremt ljudkänslig. 🎧 Det var som att stå mitt i ett rum fyllt av radioapparater, alla inställda på olika kanaler och volymen på max. Och min hjärna kunde inte stänga av någon av dem. 

Alla ljud var lika höga, lika närvarande. 

Normalt kan vi filtrera bort det som stör – men jag kunde inte. Att vara närvarande i möten var svårt, och att gå ut och äta på restaurang var det inte ens tal om. Och gjorde jag det ändå tog det flera dagar innan jag kände mig okej igen.


Så fort jag blev det minsta trött slutade jag fungera. Hjärnan slog ifrån, som om någon drog ur kontakten. 🔌Den här ljudkänsligheten är nog det som suttit i längst, och hjärndimman...


Till slut kunde jag börja jobba igen – tillbaka till redovisningen. Men det var långt ifrån som förr. För att orka behövde jag hitta helt nya förhållningssätt till både arbetet och livet. Inte helt enkelt, och hur gör man det? 



På hösten, ungefär ett år efter kraschen, kom insikten: Om jag verkligen skulle hitta vägen framåt och må bra igen, så var det upp till mig. 


Mycket av det som erbjöds inom sjukvården var KBT. Jag vet att det hjälper många – men för mig, där och då, kändes det som att bara måla över en spricka som egentligen behövde lagas. Jag längtade efter något som gick djupare, som såg hela mig – både kropp, sinne och själ.

Så jag började söka. Och snubblade över något som skulle förändra allt – Ayurveda. ✨


Egentligen började det med ett slags spa-besök i södra Tyskland, där man är mer öppen för alternativa metoder. Det var inte ayurveda, men ganska likt. Tre dagar med vällagad mat, behandlingar, underbart sällskap och en stillsam, läkande miljö. Och där, bland doften av örter och ljudet av stilla musik, såddes ett frö. Det här är rätt väg.

Jag sökte och hittade en ayurvedautbildning. Längtade att få veta mer. 


Samtidigt sa arbetsterapeuten som skulle hjälpa mig tillbaka till arbetslivet – och hon avrådde starkt: "Alla utmattade ska visst bli… ja, något slags hälsoexpert för andra utmattade – eller skriva böcker." Hon förstod inte vad min utbildning handlade om – eller varför den var så viktig för mig. 

Jag gick förstås ändå. 


Från början bara en helgkurs – mest för att förstå mig själv och mina behov utifrån ayurvedans visdom. Men redan efter första kurshelgen kände jag hur kroppen liksom tryckte på startknappen igen. En varm, häftig wow-känsla spred sig – för första gången på länge kände jag inte bara hopp, jag kände kraft. Det träffade mitt i prick. Jag fortsatte utbildningen hela vägen till Ayurvedisk hälso- och yogavägledare.


👉 Inom Ayurveda pratar man om tre energityper – Vata, Pitta och Kapha – som påverkar både kropp och sinne. När jag fick höra om dem för första gången föll mycket på plats. Det var som att få en ny karta över mig själv. Plötsligt förstod jag varför min kropp reagerade så starkt – och att det faktiskt fanns verktyg som kunde stötta just mig.


Jag började även märka en sak: det är lätt att tro att man måste bli expert på kroppen för att läka. Många pratar om kortisol, noradrenalin och andra hormoner som om du måste veta exakt hur de fungerar för att kunna må bättre. Men när man är mitt i stress eller utmattning tänker man inte ”min kortisolnivå är för hög” – man känner att man är stressad, trött, slut.

Det viktiga är inte att memorera processerna, utan att lära känna sig själv. Vad i mitt liv ökar stressen? Vad får mig att slappna av? Vad gör jag just nu som hjälper – och vad gör jag som dränerar? 

Det är där läkning börjar.


Känner du igen känslan – att förklaringarna ibland tröttar mer än de hjälper?



Vi säger ofta att vi ska tillbaka? 

Men nej. Det är inte ett alternativ.

Vi ska inte tillbaka – vi ska framåt. 🚶‍♀️

På en annan stig än den som ledde oss fel


Jag jobbade kvar på redovisningsbyrån, men hade börjat hitta alternativa vägar. Inte för att byta jobb – utan för att må bra. Att det så småningom skulle leda till att jag nästan helt bytte bana… det visste jag inte då. 


Men flera utmaningar väntade fortfarande: 

Att våga släppa taget om tempot – och inse att jag inte behövde göra allt. 

Att säga nej. 

Att inte pressa fram deadline på jobbet utan låta det finnas en extra dag. 

Att låta disken stå och dammråttorna dansa. 


Och framför allt… att kunna vara okej med det. 



✨ I nästa del berättar jag om hur svårt – och befriande – det var att börja sakta ner och faktiskt säga ja till sig själv. 



📖 Bloggen uppdateras varannan vecka – följ hela serien via min hemsida. 



Ayurveda-Anna – Hitta din inre balans, lev ditt bästa liv.


anna@ayurveda-anna.se

Kategorier: : återhämtning, ayurveda, Min resa, utmattning